Farfars "kistalarika"

Efter sin fars död hittar berättaren en liten, grå kista på vinden, bortglömd bland gamla möbler, kläder och koffertar. När hon öppnar den finner hon farfars dagbok, brev, testamenten, köpehandlingar och andra papper som bevarar fragment av en släkts liv under tre generationer. Det som först verkar vara gammalt bråte blir snart en skattkista fylld av röster, vardagsliv och minnen.

Genom dokumenten träder farfadern fram som en strävsam borgare och handelsman, medan tidigare generationer skymtar i Västerbottens jordbruk, hem och affärer. Samtidigt växer en bild fram av det gamla Umeå och det samhälle där varje människa var tätt förbunden med sin hemstad. Med varsamhet och eftertanke undersöker berättelsen hur det förflutna lever vidare i oss, och hur familjens erfarenheter kan ge både rötter, ansvar och nya perspektiv på det egna livet. Det är en stillsam och personlig färd genom släktminnen, historiska dokument och en försvunnen värld.